Jag blir så trött... Att allt alltid ska gå ut på att festa.

Och just nu känns de som jag glider mer och mer ifrån mina vänner. Vi har ju inget gemensamt längre. Jag orkar verkligen inte höra ett ord till om hur söt han var, hur gullig han var osv. Jag är jätte glad för er skull men just nu är det lite jobbigt. Jag saknar den biten fruktansvärt mycket. Känslan av att sakna någon, känslan av att tycka om någon.

Ta nu inte detta som gnäll, jag bara kräker av mig. Och jag väljer att göra det här för när jag gör det till er så kommer det bara massa bortförklaringar, alla tar illa vid sig även om dom inte erkänner det.

Träffa i alla fall Juha idag. Det var kul att se honom. Länge sen nu ju :P

Träffa även hans kusin och moster, mycke trevliga människor =)

Men nä jag vet inte. Jag har bara en dålig dag. Jag har inte lust idag bara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jul och 25 års firandet över. Ganska skönt att allt är klart så man kan få varva ner. 25 års festen blev inte riktigt som jag tänkt med definitivt bra ändå =) Utgången kunde vi dock hoppat. Nu är det mellandagar som jag ändå inte hinner han...

Jag har så mycket energi så jag vet inte var jag ska bli av! Fast jag är ju på jobb så det går ju inte att göra så mycket.   Känner mig ovanligt motiverad. Kanske inte för jobbet men för allt annat. Jag vill komma igång och träna och få rätt på...

Det pirrar i hela kroppen, igentligen utan vettig anledning. Fast man måste ju inte alltid vara vettig. Känner lite brist i jobb motivationen. Det finns så mycket annat jag vill göra och personer jag vill träffa men energin räcker bara till det ena...

Nu är vårens födelsedagsfiranden avklarade. Måste säga att de har blitt ganska bra detta året. Martin fick en överrasknings fest av Cindy när han fyllde 25, och hans min var priceless!!  Johan hade sin 25 års fest hemma men fick en överraskning...

Jag har så fantastiska vänner!   Allting rullar på, eller ja det mesta. Det nya köket står fortfarande i lådor där hemma och det gamla är inte utrivet än. Men så blir det när livet tar över och äter upp all ens tid. Men jag klagar absolut inte....