Mår nog inte så bra nu.

Givetvis är jag glad att mina vänner har hittat någon som dom är lyckliga med. Men av någon anledning känner jag bara att det hela tiden påminner mig om att jag inte har det. Det är absolut inte de att jag känner att gud jag måste ha pojkvän. För jag lever hellre ensam än med någon där det inte är helt rätt. Men jag saknar känslan av att träffa någon och de känns just så, helt rätt.

Sen tror jag mycket det handlar om att man känner sig lite ensam när man är nästan den ända som  är singel. Och jag menar inte att mina vänner inte har tid med mig men alla förändras ju när man träffar någon.

Alla mina vänner som varit ritkiga partypinglor har nu liksom lugnat ner sig. Och man känner ibland tydligt det här att som hellre hade varit med killen eller att han varit med i alla fall.

Ajja nu har jag gnällt av mig lite. Snälla ni mina underbara vänner, ta inte åt er.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jul och 25 års firandet över. Ganska skönt att allt är klart så man kan få varva ner. 25 års festen blev inte riktigt som jag tänkt med definitivt bra ändå =) Utgången kunde vi dock hoppat. Nu är det mellandagar som jag ändå inte hinner han...

Jag har så mycket energi så jag vet inte var jag ska bli av! Fast jag är ju på jobb så det går ju inte att göra så mycket.   Känner mig ovanligt motiverad. Kanske inte för jobbet men för allt annat. Jag vill komma igång och träna och få rätt på...

Det pirrar i hela kroppen, igentligen utan vettig anledning. Fast man måste ju inte alltid vara vettig. Känner lite brist i jobb motivationen. Det finns så mycket annat jag vill göra och personer jag vill träffa men energin räcker bara till det ena...

Nu är vårens födelsedagsfiranden avklarade. Måste säga att de har blitt ganska bra detta året. Martin fick en överrasknings fest av Cindy när han fyllde 25, och hans min var priceless!!  Johan hade sin 25 års fest hemma men fick en överraskning...

Jag har så fantastiska vänner!   Allting rullar på, eller ja det mesta. Det nya köket står fortfarande i lådor där hemma och det gamla är inte utrivet än. Men så blir det när livet tar över och äter upp all ens tid. Men jag klagar absolut inte....