En riktigt dålig dag. Känns som mattan drogs ut under fötterna på mig. Fast de visste jag ju att den skulle men orkade inte tänka på de.

Varför kan jag inet orka vara den personen jag vill vara?

Det är länge sen jag var så här besviken på mig själv. Känns lite som att falla sönder bit för bit men nu finns här ingen som kan hjälpa mig att sätta ihop mig igen.

"How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest
But baby I don't mean it
I mean it, I promise"

Fy va man kan tycka synd om sig själv då. Och som vanligt har jag ingen att skylla på utom mig själv. Kanske dags att ta tag i sitt liv och acceptera faktumet att jag måste ta ansvar för mitt eget liv om det någon sång ska bli allt de jag vill att de ska bli...