Mår nog inte så bra nu.

Givetvis är jag glad att mina vänner har hittat någon som dom är lyckliga med. Men av någon anledning känner jag bara att det hela tiden påminner mig om att jag inte har det. Det är absolut inte de att jag känner att gud jag måste ha pojkvän. För jag lever hellre ensam än med någon där det inte är helt rätt. Men jag saknar känslan av att träffa någon och de känns just så, helt rätt.

Sen tror jag mycket det handlar om att man känner sig lite ensam när man är nästan den ända som  är singel. Och jag menar inte att mina vänner inte har tid med mig men alla förändras ju när man träffar någon.

Alla mina vänner som varit ritkiga partypinglor har nu liksom lugnat ner sig. Och man känner ibland tydligt det här att som hellre hade varit med killen eller att han varit med i alla fall.

Ajja nu har jag gnällt av mig lite. Snälla ni mina underbara vänner, ta inte åt er.